Förebygga mobbning

Vad kan vi göra åt mobbningen?rorinteminkompis

Mobbning är aktuellt igen – som om det någonsin vore inaktuellt. Varenda barn som skadar sig själv – som i värsta fall tar sitt liv – på grund av mobbning är ett nederlag för hela vårt vuxna samhälle. Men hur kan man stoppa det?

Jag har sett mobbning i skolan, på arbetsplatser, inom barn- och ungdomsidrotten, i kyrkan – you name it. Och det är väl det som är problemet; att det finns överallt och att det långtifrån enbart är barn som ägnar sig åt det. Faktum är att det förmodligen i än större utsträckning är vuxna som ägnar sig åt att mobba andra – och att barnen följer med strömmen.

Titta bara på nätet. Där är vuxenmobbningen så illasinnad att den övergår i rena hotelserna. Näthat kallas den, med det är ju egentligen bara ett lite coolare ord för samma eländiga mobbning som alltid förekommit i samhället. Och det är vuxna som sätter ribban. Bloggare och debattörer som satt en ära i att vara riktigt “vassa”, och som präglar en hel barn- och ungdomsvärld med sin arroganta stil.

Men även i de fall där det är barn som mobbar barn har de vuxna ett stort ansvar som de alltför ofta nonchalerar. Nog så ofta är det ett förfluget ord från en lärare eller förälder som sätter igång drevet, och när det väl är i full gång är det svårt att stoppa. Och det är inte bara mobbarna som plågar. För att det överhuvudtaget ska finnas utrymme för mobbarna att plåga sitt offer måste det också finnas åskådare, som på ett eller annat sätt sanktionerar det som sker.

Jag vet inte hur många gånger jag gått förbi skolgårdar där ett stort antal ungar bråkar med en ensam – medan personalen står i skymundan med ryggen emot och varken ser eller hör. Eller – och det är förstås ännu värre – både ser och hör men låtsas som ingenting bara för att det är besvärligt, svårt och lite jobbigt att ta tag i det som sker. Bättre då att låtsas att det handlar om vanliga små gräl och käckt förklara att barnen måste lära sig “reda ut” problemen på egen hand.

Överhuvudtaget är de vuxna sorgligt frånvarande i samhället idag. Inte ens när de är närvarande är de särskilt aktiva. Hur många föräldrar ser man som överhuvudtaget pratar med sina ungar nuförtiden? Snart sagt varenda småbarnsförälder man ser har Iphonelurar i öronen när de är ute med sina små; antingen är de livligt involverade i ett samtal med en bekant eller så lyssnar de på favoritmusiken. Det vardagliga samtalet – det man för med sina barn där och då, utan mobiltelefon, tycks vara på utdöende.

Naturligtvis kan man inte stoppa mobbning bara för att man pratar mer med barnen. Men man kan i alla fall visa att man är där, att man bryr sig och att man lyssnar. Och om man lyssnar kanske man kan hejda drevet lite. När ungarna kommer hem från skolan och fnissar åt den nya tjejen i klassen som har mörkt hår och brun hy och inte kan tala svenska ordentligt, eller den nye pojken som har trasiga byxor och smutskant på kragen, kanske man kan leda in samtalet på en väg som leder till förståelse, intresse och nyfikenhet snarare än fördömande och oförstånd. Det kanske inte räcker hela vägen, men det räcker kanske en liten bit – och det kanske åtminstone kan få de egna ungarna att inte sälla sig till mobbningshopen dagen därpå.

Framför allt måste vi kunna se att olikheter ofta är av godo. Lära oss respektera varandra – och lära våra barn att göra detsamma. Sansade samtal i hövlig ton är en bra början. Gärna med mobilen avstängd och lurarna utanför öronen – och med insikt om att vi alla bär på en tyrann inom oss som måste trängas tillbaka till förmån för den godhet som också finns inom iss alla.

Bitte Assarmo
Liv & rätt

Karlstad/Hammarö Speedwayklubb är medlem i Svemo & Riksidrottsförbundet.
Riksidrottsförbundet (RF), bildat 31 maj 1903, är en paraplyorganisation för hela den svenska idrottsrörelsen. Förbundet har tre miljoner medlemmar i 22 000 föreningar.

Share Button